I tidigare kapitel: 

Jag ryckte till av att ”Free Fallin’ ” började spelas, jag förstod snabbt att det ar min mobil som började ringa. Jag reste mig upp och sprang bort till köket där mobilen låg. På den ljusa skärmen stod namnet…

Kapitel 12.
Mayas perspektiv:

Jag tittade på skärmen igen innan jag svara.

– Förlåt om jag sa fel för jag vet inte jag…

– Niall lugna ner dig. Sa jag lite smått irriterad.

– Nej men det är ju inte dig det är synd om! Sa jag och tryckte arg av samtalet och slängde sedan iväg mobilen på golvet en bit bort. Min kropp blev matt och jag lutade mig mot väggen och gled sakta ner mot golvet.

Jag lutade hakan mot knäna och orkade inte hålla inne tårarna längre utan lät de bara rinna. Min mobil började ringa och Nialler blinkade på skärmen. Jag orkade inte svara eller prata med honom. Han visste mycket väl hur det låg till? Jag gillade honom och han gillade mig. Varför kunde inte bara han ta första steget? Istället nekade han oss, nekade mig. Om han inte kunde stå för mig skulle det här inte funka.

Jag satt länge på golvet och lyssnade på de tysta ljuden i lägenheten. Klockans tickande, kranen i köket som droppade med och jämna mellanrum kylskåpet som surrade. Helt plötsligt bröts tystnaden av ytterdörren som smälldes upp och jag kom snabbt på fötter. När jag såg vem som hade kommit in så blev jag lugnare men lugnet ersatters snabbt av en kokande vrede.
-Maya? Niall såg ångerfyllt på mig och tog ett försiktigt steg fram mot mig.

–Varför!? Varför kan du inte stå för mig? Skrek jag.

–Maya! Ta det lugnt! Sa Niall och höjde rösten.

–Jag tänker fan inte ta det lugnt!? Jag har en så kallad pojkvän som inte tycker jag är tillräckligt bra, en lillebror som jag älskar men som jag inte mer än messat med på flera månader, jag har alla mina vänner i en annan världsdel, en pappa som inte bryr sig om mig och.. och.. jag kunde inte fortsätta på grund av alla häftiga snyftningar.

–Men.. Men, Maya.. sa Niall mjukt och tog ut armarna i en kram-gest och gick i riktning mot mig. Då gjorde jag något jag aldrig trott jag skulle göra. Min arm flög upp och gav Niall en rejäl örfil på höger kind. Han tittade chockat på mig med uppspärrade ögon och lite småöppen mun.

–Maya? Viskade han.

–Ja? Viskade jag tyst tillbaka, rädd för att han skulle bli pissed och aldrig mer prata med mig.

–Jag fucking älskar din badassida. Sa han och puttade mig bakåt mot väggen och tryckte sin kropp hårt mot min. Han höll sitt ansikte bara någon centimeter från mitt och jag kände hans varma andedräkt mot mina läppar och kollade djupt in i hans blåa ögon. Det fanns en glöd i dem som jag inte sett förut. Jag ville se mer av den glöden. Mycket mer.

– I want you to rock me Niall Horan. Viskade jag i hans öra. Jag kände hur han höll andan och jag började kyssa hans svullna kind, ner mot käkbenet och vidare ner mot halsen. Han suckade lätt och jag kände blodet rusa igenom kroppen.

– And I want to rock you. Sa han och slickade om sina svullna läppar.

Jag kysste honom och han öppnade sin mun och min tunga snurrade ihop sig med hans. Jag kände hur hans händer gled från mina lår upp mot min rumpa. Utan förvarning tog han tag om mina lår igen och la dem runt hans höft och han började röra sig i riktning mot mitt sovrum. Han slängde ner mig i min o bäddade sängen så jag hamnade på rygg och han gränslade över mina höfter. Han kysste mig på nyckelbenet och fingrade på materialet av min t-shirt. Innan jag visste ordet av var den av och han började fumla med att knäppa upp min BH. Hans suckade otåligt och jag hjälpte honom knäppa upp de små krokarna från öglorna. Han kollade storögt på min nakna överkropp.

Våra andetag var ojämna och snabba. Sängen var helt klart stökig och alla mina kuddar var på golvet. Täcket var nere vid fotändan. Lakanet blött och trassligt. Vi låg tätt intill varandra och våra andetag blev lugnare. – Vadå händer nu då? Frågade jag lite flörtigt och vände mig om så jag hamnade på mage. - Det du vill som ska hända. Svarade han och kysste mig.

- Men jag tar en dusch för jag känner mig ganska äcklig. Sa jag och rynkade på näsan.

– Får jag följa med?

- Såklart!!